Felgråtaren

(Jag är sund och klok och har därför inte bloggat under julhelgen för då ska man umgås och inte sitta vid datorn. Men hej igen!)

Jag och Agnes pratade lite om gråt igår, samtidigt som vi spelade Munchkin (vilket är ett väldigt märkligt spel) och vi konstaterade att jag är en riktig felgråtare. Jag hade av någon anledning blivit lite tårögd för ögonblicket, utan synlig anledning. Och sådär är det jämt.

Det mest framstående exemplet på min konstiga gråt måste ju ändå vara historielektionen för nåt år sedan. Min lärare berättade mycket inlevelsefullt och intressant om en man som levde här på 1800-talet. Det var ena historien efter den andra om hur han hade rest till Australien och skrivit en bok om det (som vi fick läsa lite i!), hur han hade bott i ett gammal vackert hus (där min kusin bodde ett tag) och så vidare och jag blev så överväldigad att jag började gråta. Det är sant. 

Andra saker som får mig att gråta kan vara ett extra fint julpynt eller att min vän blir tillsammans med pojken som varit kär i henne i åratal. När jag tänker efter är ju det där glädjetårar alltihop. Glädjetårar över julpynt, kärlek och fascinerande historia. kanske ska man inte kalla det konstig gråt. Utan bra gråt. Heja heja för glädjetårar- gråt mer kära folk!

Image
l
ivet just i denna stund

Satsuman

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s