Hur blir livet en åttiotalshit?

Jag hoppas verkligen att ni tittade på Fröken Frimans Krig på ettan igår, om ni inte hade något bättre för er (vad nu det skulle vara!).

Just nu lyssnar jag på Wilson Phillips – Hold On (som är med i Bridesmaids) och tänker att livet blir något storartat nån dag, ja precis som en åttiotals-hit. Rejäla trumkomp och gitarriff och stämsång; hela baletten. Hur gör man då? 

Jag antar att första steget är att våga chansa, att ha stora frisyrer och galna kläder och sjunga riktigt högt. Ska försöka leva lite mer så. Börjar nu. 

Image
j
ag vet inte, är de här glasögonen utan glas åttiotal? Jag gillar dem skarpt i alla fall.

satsuman

Felgråtaren

(Jag är sund och klok och har därför inte bloggat under julhelgen för då ska man umgås och inte sitta vid datorn. Men hej igen!)

Jag och Agnes pratade lite om gråt igår, samtidigt som vi spelade Munchkin (vilket är ett väldigt märkligt spel) och vi konstaterade att jag är en riktig felgråtare. Jag hade av någon anledning blivit lite tårögd för ögonblicket, utan synlig anledning. Och sådär är det jämt.

Det mest framstående exemplet på min konstiga gråt måste ju ändå vara historielektionen för nåt år sedan. Min lärare berättade mycket inlevelsefullt och intressant om en man som levde här på 1800-talet. Det var ena historien efter den andra om hur han hade rest till Australien och skrivit en bok om det (som vi fick läsa lite i!), hur han hade bott i ett gammal vackert hus (där min kusin bodde ett tag) och så vidare och jag blev så överväldigad att jag började gråta. Det är sant. 

Andra saker som får mig att gråta kan vara ett extra fint julpynt eller att min vän blir tillsammans med pojken som varit kär i henne i åratal. När jag tänker efter är ju det där glädjetårar alltihop. Glädjetårar över julpynt, kärlek och fascinerande historia. kanske ska man inte kalla det konstig gråt. Utan bra gråt. Heja heja för glädjetårar- gråt mer kära folk!

Image
l
ivet just i denna stund

Satsuman

 

För näsan

Det här med att dofta gott. Ojojoj. Jag äger alltså en enda parfym. Så idag hade syrran fått en Victoria Secret Body Mist i julklapp, och då tänkte jag att jag inte skulle vara så dömande från början. Jag är ju inget VS-fan direkt men jag har heller aldrig provat, så jag tänkte varför inte? Jag sprutade lite lätt på min ena hand och NU LUKTAR DET FAN LOVE SPELL ÖVERALLT. Huh. Vart tog Satsuman vägen? Det blir så förvirrande när jag plötsligt luktar någon annan. Lite smått schizofrenigt sådär.

Och LOVE SPELL? Kärleksförtrollning? En sak är säker- här är det då ingen kärleksförtrollning på gång. Inte på långa vägar. Jag sitter iklädd gamla sletna fårskinnstofflor, pyjamasbyxor och en tröja som ser ut som något man åker skidor i. Då tänker man ju att Love Spellen kanske kunde ge en liten knuff i rätt riktning men nejdå- inte ens det. Inga kärleksbrev regnar från himlen, inga stråkar ljuder och inga rosor faller ner i mitt knä. 

Resultat: Love Spell frambringar Schizofreni och namnet håller inte vad det lovar. 1 av 5 toasters. Alla gånger.

Image
m
in bästa parfym

satsuman

 

 

F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T

Under fysikprovet gick tankarna från ett lejons acceleration till människorna utanför fönstret till godiset i godispåsen till rörelsemängdens bevarande. I fyra timmar höll det på sådär och jag började prata med mig själv i huvudet lite smått galet som det blir när man sitter tyst i så lång tid. Jag är inte gjord för att vara tyst så länge. Men det gick! Och sen insåg jag att jag är en fri kvinna igen och nu har jag näsan inga jobbiga måsten kvar vilket känns F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T. Jag kan slänga mig i soffan och käka praliner och bara vara gött nöjd. 

Det tycker jag att ni ska vara också.

Lyssnar på sån här lugn musik just nu:
2013-12-18

Image
förr hade jag lugg men nu är den nästan helt borta och jag kan se världen igen. Det finns mycket positivt med det

satsuman

 

Adrenalinkick

”Det ska bli en livsupplevelse” hör jag mig själv säga och sen vinkar jag hejdå till PW. Vi har shoppat godis och vindruvor (gröna, kärnfria) och pennor (stift) och nu är bara de mentala förberedelserna kvar.

Det är alltså fysikprov imorgon. SLUTPROV I FYSIK IMORGON. Livsupplevelse. Det är ju härligt att en kan vara positiv i sådana här situationer. Just nu står jag mellan några dilemman:

Ska jag 1, Sänka min peppmusik för att syrran säger det eller 2, Fortsätta ha hög musik och bli peppad?
Ska jag 1, Räkna fysik 2, Bada badkar?

Och varför, VARFÖR, ska tjejerna i syrrans klass klä ut sig till Barbies på deras årliga fotbollscup? När man kan klä ut sig till syrsor, selleri, chokladmousse, Göran Hägg, grapefruktsjuice eller något annat lite mer oväntat. Men nej. Barbies. Och killarna ska inte ens vara Ken.

 Image

bön för de som inte har en Beppe eller pennor i fyra olika färger till provet

 

Julpress

Tänkte titta in och säga att jag inte har något att säga. Så ja…

Fast det var väl lite tråkigt, eller hur? Någonting måste det ju finnas att säga om någonting. Kanske något om julen. Det är lite på tapeten nu har jag hört. Fast jag har blivit en riktig julmotståndare. Ja, det är sant! Pepparkakshus känns onödigt och på frukosten satt jag och funderade över varför julmys är obligatoriskt. Julkalendern sket jag i att titta på idag, och julmusik vill jag helst strunta i. Vilken deprimerande människa jag är.

För man måste ju liksom gilla pepparkakshus och julmusik. Annars räknas man inte. Eller hur är det egentligen? Känner ni någon julpress?

satsuman

 

 

 

Halsbandsboken om en fin kanin

Igår hade jag ett fint litet halsband på mig. Det är en bok som heter Peter Rabbit- med sidor med text i och allt. I den lilla boken står det ”I am a woman in love” (jag är en förälskad kvinna). Jag och PW antog att det är Peter Rabbit som är kvinnan som är kär, och det känns väldigt fint. Hen hänger där på halsbandet också, Peter RabbitImageImage

Image

 

satsuman