Det är inte lätt att vara miljökämpe PART TWO

Idag har vi studerat moln på fysiken. Moln är väldigt intressanta. Det finns många olika moln. De kan ha olika form och de kan visa vad det ska bli för väder. I Sverige är vi väldigt intresserade av väder. Kanske för att det egentligen inte spelar så stor roll för oss. Väder är mest som en liten hobby vi har, någonting trevligt man kan prata om när det inte finns så mycket annat att säga. På Filippinerna har man inte så mycket till val. De måste liksom prata om vädret.

Den troliga anledningen till att orkanen på Filippinerna blev så stark stavas global växthuseffekt. ”Det är ditt och din pappas fel” väste Johanna när vår fysiklärare berättade detta. Det är inte lätt att vara miljökämpe. Ingenting är liksom bra nog. Och allting verkar gå åt helvete med planeten. 

Image
i
nga moln

Satsuman

 

Annonser

Ibland är det inte lätt att vara miljökämpe

Jag och pappa skulle återvinna lite saker idag. Å så bra, tänker du, vilka miljökämpar. Jojomänsan, visst tar man hand om planeten, det gör man (*klappar mig förnöjt på axeln*). Vi stod där och sorterade papper, plast och glas i de vanliga containrarna vid vår vanliga ICA-butik. Pappa lassade glatt (nåja) i plastförpackningar från IKEA när jag inser det fruktansvärda. På containern som pappa står vid- som alltid har varit avsedd för plast- står det pappersåtervinning. Pappersåtervinning. DET ÄR EN PAPPERSCONTAINER. Hela världen faller. Hela världen kommer gå under. Vi har slängt plast i papperscontainern. 

Det var väl jävligt onödigt, ryter jag och pappa och hittar plastcontainern i andra änden av parkeringsplatsen. Pappa sticker iväg och pantar några ölburkar, och mitt i sinnesförvirringen får jag ett plötsligt parkour-moment och kastar mig upp mot en av containrarna i en smidig rörelse och känner att jag är stark. Det går över snabbt. Den som vill kan få titta på mina blåmärken imorgon. 

Det har med andra ord varit en underbar kväll. Imorgon blir det kemi-prov. Sov gott kära läsare!

Image

satsuman

Digga le Digestive

Ännu en helg är borta och vad har gjort? Egentligen? Vad har jag gjort!??

Jag antar att hälften av oss just nu sitter och deppar över just dessa frågeställningar. Eller så har alla andra förutom jag varit riktigt duktiga, hälsosamma och aktiva och verkligen GJORT SAKER. Jag tillhör i vilket fall inte den senare skaran, tror jag. Vad gör man då för att dämpa söndagsångesten (FAN DET ÄR SKOLA IMORGON OCH JAG HAR SPANSKALÄXA OCH ENGELSKALÄXA OCH KEMIPROV)? Kan jag komma med en mirakellösning? Det finns några alternativ som är värda att begrunda:

1, Ta tag i det du inte har gjort, som du borde göra och som du aldrig gjorde. Sätt dig med kemiplugget, dra iväg och träna, städa rummet. Kratta löv. Laga köksfläkten. Eller va fasen det var du skulle göra.

2, Skriv en Bucket List. Det är ju trots allt ganska ambitiöst och djupt. Det kan ju kännas ganska bra att på måndag liksom: ”Vad gjorde du i helgen då?” 
”Ämen asså, jag skrev en Bucket List du vet. Kändes som om det är viktigare är läxor och sådär, sånt känns så ytligt liksom. Jag kände att jag vill skapa en förändring i mitt liv, komma närmre mina mål- meningen med allt”

3, Plugga in periodiska systemet utantill. kan ju vara najs att stajla med någon gång.

4, Lägg dig på golvet i fosterställning och lyssna på ”Don’t stop believing”

Okej, det där sista blev kanske lite too much. Så deppad är jag ju inte. Jag har ju på mig supersköna jeans, har nyrakade ben (hm, nästan i alla fall) och vi har nyinköpta digestivekex i andra kökslådan till vänster om spisen som jag kan hämta typ nu!

131110-171501
let’s be glada tralala, there’s always digestive to be happy for

Satsuman

Lycka är att…

… hitta sin borttappade graf-ritande räknare i ett gammalt svenskhäfte i skåpet.
…möblera om i vardagsrummet till klockan ett på natten.
… äta popcorn på veckans längsta håltimme.
… inse att man ÄLSKAR kultur- och idéhistoria.
… få oväntade Facebook-meddelanden.
… se hur himlen mörknar och hoppas på att få använda sitt ganska nya, fina paraply. 
… läsa ett kapitel varje kväll:
Image

jävlar, himlen bara öppnade sig nu när jag satt och skrev. Häftigt.

Satsuman

 

Too rye AY

Bestämde mig för att vara lite glad. Hälsade extra högt på grannen, dansade lite extra när jag låste upp ytterdörren, tänker äta extra goda smörgåsar till kvällsmat. Vill påminna er kära läsare om att ta på er vantar om ni ska gå ut. Det är kallt.

Imorgon ska jag försöka vara en bättre lyssnare och kanske kanske skriva en Bucket List. Eller plugga kemi. Ibland är det banne mig jäkligt svårt att veta vad man ska prioritera. 

Image

Det här ÄR världens bästa låt. Den här veckan i alla fall: Dexys Midnight Runners – Come On Eileen

puss hej leverpastej (åh skulle vara gott på smörgåsen)

Satsuman

 

some cool stuff

Bilden är hittad här: http://www.socialphy.com/posts/images-pics/4461/Terence-Chang-Long-Exposure-Photography.html

Fotografen Terence Chang har kommit på den geniala idén att fota flygplanstrafiken på samma sätt som många fotar biltrafiken om kvällar och nätter. Underbart!

För övrigt har jag sovit över hos farmor, kikat i spansklexikon (det finns ett spanskt ord för same!) och försökt imitera Dirty Dancing-scenen när Babe ska lära sig det där svåra hoppet ni vet, när de står i en sjö, tillsammans med en teatervän. 

hare bra!

Satsuman

jag är inne i en fas. Kanske ska ha en fasan?

Hur ofta är man inte inne i en fas? Hela tiden, tycker jag det verkar som. Just nu är jag inne i jag-vill-ha-ett-husdjurs-fasen. Jag vet. Den kommer lite senare för mig än för alla andra. För det där tjatet om en hamster eller ett marsvin hör väl mer till en tioåring än en sjuttonåring? 

Fast nu är ju jag lite mer unik än tioåringar som vill ha hamstrar och marsvin. Pfft! Gnagare är ju löjligt. Nej, jag har hittat djuret för mig: En sköldpadda. Såg den på en djuraffär idag när jag var på shoppingrunda med syskonen. Sköldpaddan ser ut som en gammal farbror vid namn Eine, lever i 30 år och har ”ett trevligt temperament” (enligt djuraffärens skylt). Jag är kär! Problemet är att övriga familjen inte har fallit lika pladask för den lille krabaten. Dessutom behöver man ett akvarium som rymmer 200-300 liter till ”den lille krabaten”. Alla akvariefisksveteraner- är inte det jättestort!?

Men, jag tänker fortsätta drömma om en alldeles egen, skrynklig liten sköldpadda. Och bjuda på en nördig hemsida: http://skoldpaddsforum.se/

Kanske jag ska bli sköldpaddsfantast när jag blir stor?

Image

bild tagen av brorsan

Satsuman